|
Branteviks
historia
EN GRAVURNA MED DUBBEL HISTORIA Kort historik om hur gravurnan i bronsåldershögen Brante Rör påträffades, försvann och återfanns efter 250 år.
Historiken kring gravurnan från Brante Rör Brante Rör, så kallades alltså det höga gravmonument, som fältforskaren och antikvitetstecknaren Carl Gustaf Gottfried Hilfeling avbildade under sitt besök vid Brante Viig den 9 juli 1777. Några dagar tidigare, hade han kommit resande i vagn från Kivik, där han på uppdrag av den danske kungen Christian VII, hade tecknat av de ”märklige ristningsmotiven i gravhögen Brede Rör”. Med identiska avbildningar av ”de gamle monumenten i Skaane” ville den danske kungen och hans lärde vittre män i Köpenhamn, bevara minnet, av de nationella antikviteter som gick förlorade med Skåne, efter kriget mot Sverige på 1670-talet. Tack vare det danska ingripandet, är det idag många försvunna skånska fornlämningar, som i ord och bild har blivit bevarade på Dronningens Haandbibliotek paa Christianborgs slot i København.
Var låg det mytomspunna gravmonumentet Brante Rör Gällande tolkningen av C.G.G. Hilfelings karta, ligger Brante Rör inte särskilt långt ifrån bosättningen med de uppdragna båtarna på stranden. Faktum är, att söder om denna båtplats (den nuvarande hamnen i södra Brantevik) har det p g a klippor och strandhall inte gått att dra upp några båtar på stranden. Den enda möjliga platsen för Brante Rör, kan därför inte ha varit någon annan än Råkulle, som är belägen ca 120 meter sydväst om den plats, där idag det uppställda skeppsankaret visar, var de första bosättarna drog upp sina båtar på stranden.
Läs mer i rapporten…
|
